straff, inom juridiken benämning på en påföljd som utdöms vid ansvar för brott i form av frihetsberövande eller böter.

Brott och straff, Prestuplenije i nakazanije, roman av den ryske författaren Fjodor Dostojevskij, utgiven 1866.

straffrätt, kriminalrätt, juridisk disciplin som behandlar kriminalisering av vissa gärningar, ådömande av ansvar för brott och verkställighet av brottspåföljd.

straffbarhetsålder innebär att man kan dömas till ett straff för ett brott.

strafföreläggande, alternativ till åtal som innebär att åklagaren i stället för att väcka åtal vid domstol förelägger den som begått brott för vilket inte föreskrivs svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader att betala böter.

straffmyndig är ett ord som förr användes för straffbar, se straffbarhetsålder.

straffmyndighetsålder, äldre benämning på straffbarhetsålder.

strafflagen, 1864 års strafflag, lag som ersatte straffbalken och missgärningsbalken i 1734 års lag.

straffvärde, juridiskt begrepp för brotts svårhet med särskild hänsyn till den skada eller fara som gärningen orsakat och till gärningsmannens skuld sådan den kommit till uttryck i gärningen.

straffrättsteori, ideologi om brottens och straffens utformning.