stratosfären, den del av jordens atmosfär som nedåt begränsas av tropopausens temperaturminimum (ca 10 km höjd) och uppåt av stratopausens temperaturmaximum (ca 50 km höjd).

stratosfä´r subst. ~en ORDLED: strato-sfär-en

ozonskiktet, ozonlagret, ozonsfären, skikt i stratosfären på ungefär 20–45 kilometers höjd med hög ozonhalt.

freoner, benämning på vissa halogenerade kolväten.

denitrifikation, sönderfall av oxiderade kväveföreningar (nitrat, NO ₃ ^–, eller nitrit, NO ₂ ^–) under bildande av kvävgas (N ₂), kväveoxid (NO) eller dikväveoxid (N ₂O).

dikväveoxid, tidigare kallad kväveoxidul, N ₂O, lustgas, färglös gas med svagt sötaktig lukt.

Titan, Saturnus VI, solsystemets näst största måne och den överlägset största av planeten Saturnus månar, upptäckt 1655 av Christiaan Huygens.

ultraviolett strålning, UV-strålning, elektromagnetisk strålning med våglängd mellan röntgenstrålning och synligt ljus.

troposfären är den del av atmosfären som ligger närmast jordytan.

meteorologi, läran om atmosfärens fysik och kemi, främst den lägre atmosfären: troposfären, stratosfären och mesosfären, dvs. upp till 70 à 80 km höjd.