stång, på segelskepp: ett rundhult av trä, järn eller stål som är en förlängning av undermasten, t.ex. märsstång eller bramstång.

stång, längdenhet i decimalsystemet. 1 stång = 10 fot = 100 decimaltum ≈ 2,969 m, vilket överensstämmer med 120 verktum.

stång, inom jakt: den del av hjortdjurens horn varifrån hornets förgreningar, taggar eller spetsar, växer ut.

Stånga, tätort på södra Gotland (Gotlands län), 40 km sydöst om Visby; 332 invånare (2021).

stång subst. ~en stänger [stäŋ´-] ORDLED: stång-en

stångjärnshammare, äldre typ av smidesverktyg, ofta drivet av vattenenergi, för utsmidning av välljärn till stång.

Stångån, å i nordöstra Götaland; 185 km lång.

stångstörtning, gutnisk kraftsport, stanggstörtningg, gren i gutnisk idrott.

Stångaspelen, gutarnas årliga mästerskap i juli på Stanggmalmen i Stånga, kända som en äkta folkfest och som The Viking Olympics.

stånggång, system för energitransport över kortare sträckor (upp till några kilometer), utvecklat på 1500-talet i tyska gruvdistrikt (Harz, Erzgebirge).