tank´er subst. ~n, plur. ~ el. tankrar el. ~s ORDLED: tank-ern

Locke, John, född 29 augusti 1632, död 28 oktober 1704, engelsk filosof och politisk tänkare vars idéer fått avgörande betydelse både för empirismen i filosofin och liberalismen i politiken.

tank, pluralis tanks, ursprungligen täckord för stridsvagn, då sådana sattes in i strid 1916; det blev senare officiell benämning i bland annat engelska och ryska språken.

identitet, självbild, medvetenhet om sig själv som en unik individ.

teodicéproblemet, term införd av Leibniz för problemet om det ondas existens i en värld som antas vara skapad av en Gud som är både god, allvetande och allsmäktig.

ideologi, ett mångtydigt men centralt begrepp i modern politisk teori, kunskapssociologi och idéhistoria.

kommunism är en politisk lära med många olika inriktningar.

dolkstötslegenden, påståendet att de hemliga socialistiska rörelserna i Tyskland genom sitt opatriotiska agerande under första världskrigets slutskede hade fallit den tyska armén i ryggen och därigenom förorsakat de för Tyskland hårda fredsvillkoren.

mitokondrie, organell (celldel) i alla eukaryota (kärnförsedda) celler som kan andas aerobt (det vill säga med hjälp av syrgas).

surrealism, internationell konstriktning som av rörelsens ledare och teoretiker, poeten André Breton, i det första surrealistiska manifestet 1924 definierades som ”ren psykisk automatism” och ”tankens diktamen i frånvaro av all förnuftskontroll, utan allt vad estetik och moral heter”.