un`derlåta verb underlät underlåtit underlåten underlåtna, pres. underlåter ORDLED: under--låt-er SUBST.: underlåtande; underlåtelse, underlåtenhet

moral, uppfattning om rätt och orätt.

etik, studiet av moraliska fenomen och föreställningar, av gammalt en gren av såväl filosofin som teologin.

Srebrenica, gruvstad i östra Bosnien och Hercegovina; 15 600 invånare (2014).

depression, nedstämdhet, sänkt grundstämning.

värnplikt, rättighet och skyldighet att delta i landets militära försvar och att utbilda sig för detta.

försiktighetsprincipen, modell för offentligt beslutsfattande i situationer då en potentiell miljö- eller hälsorisk anses påvisad men då tillgänglig vetenskaplig kunskap är otillräcklig för en säker slutsats angående riskens existens eller storleksordning.

lydnadsplikt, inom arbetsrätten skyldighet för arbetstagare att lyda anvisningar och order från arbetsgivaren.

omissivdelikt, underlåtenhetsbrott.

un`derlåtelse subst. ~n ~r ORDLED: under--låt-els-en