u`tbuktning subst. ~en ~ar ORDLED: ut--bukt-ning-en

lever, hepar, organ hos ryggradsdjur, inklusive människan, som bildas som en förgrenad utbuktning från mag–tarmkanalen och som har ett stort antal funktioner och en dominerande roll i kroppens ämnesomsättning.

alveol, fin, halvklotformig utbuktning ytterst på lungans finaste luftrörsförgreningar.

blindtarm, cecum, caecum, hos många ryggradsdjur, inklusive människan, en blint slutande utbuktning från tarmen, olika utformad hos olika djurarter.

delfiner, Delphinidae, familj tandvalar med 34 arter som förekommer i världens alla hav.

floddelfiner är en däggdjursfamilj som hör till ordningen valar.

bronk, bronchus, luftrör, en gren i luftrörsträdet som utgår från luftstrupen, trachea.

tjocktarm, intestinum crassum, del av tarmkanalen i bukhålan mellan tunntarmen och anus hos ryggradsdjur inklusive människa.

baroreceptor, tryckreceptor, sinnescell som reagerar på vävnadstänjning orsakad av tryck.

hypofys är ett litet men viktigt organ i hjärnan.