u`tbuktning subst. ~en ~ar ORDLED: ut--bukt-ning-en

lever, hepar, organ hos ryggradsdjur, inklusive människan, som bildas som en förgrenad utbuktning från mag–tarmkanalen och som har ett stort antal funktioner och en dominerande roll i kroppens ämnesomsättning.

delfiner, Delphinidae, familj tandvalar med 34 arter som förekommer i världens alla hav.

floddelfiner är en däggdjursfamilj som hör till ordningen valar.

hallon är ett rött bär som är släkt med björnbär i växtfamiljen rosväxter.

amazondelfin, boutu, Inia geoffrensis, art i floddelfinfamiljen Iniidae.

tuber, anatomisk term för knöl, utbuktning, t.ex. tuber ischiadicum, sittbensknöl.

nodulus, inom medicinen benämning på en liten normal eller sjuklig utbuktning eller ojämnhet. Ojämnheter ( reumatoida noduli) som kan uppträda bl.a. i underhuden vid kronisk reumatoid artrit, framför allt på ställen som är utsatta för tryck.

öresvin, flasknosdelfin, Tursiops truncatus, art i valfamiljen delfiner.

hjortron är egentligen inget bär utan en sammansatt frukt.