alar´m subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: a-larm-et

alarmreaktion, inledande fas av det generella anpassningssyndromet GAS, en biologisk försvarsreaktion hos djur inklusive människor inför yttre påfrestningar ( stress).

alarmeringssystem, system som består av organ för informationsinhämtning (t.ex. radarstationer), alarmeringsledning och larmanordningar.

alarmämnen, ämnen (en typ av feromoner) som på kemisk väg, oftast som dofter, informerar artfränder om en fara.

alarmeringscentral, en SOS-Central med telefonnummer 112.

alarme´ra verb ~de ~t ORDLED: a-larm-er-ar SUBST.: alarmerande, alarmering

alarme´rande adj., ingen böjning ORDLED: a-larm-er-ande

alarmis`tisk adj. ~t ORDLED: a-larm-ist-isk

alarmis´t subst. ~en ~er ORDLED: a-larm-ist-en

doftämnen, ämnen eller blandningar av ämnen som utsöndras av en biologisk individ och utgör en artspecifik kemisk signal (t.ex. alarm, revirmarkering, sexuallockmedel).