-
arrende, upplåtelse av jord till nyttjande mot ersättning.
-
arrende [-en`- el. -en´-]
subst. ~t ~n
ORDLED: ar-rend-et
Svensk ordbok
-
arrende´ra verb ~de ~t
ORDLED: ar-rend-er-ar
SUBST.: arrenderande, arrendering
Svensk ordbok
-
uppsägning, ensidig förklaring av part i anställnings- eller kollektivavtal att avtalet ska upphöra.
-
fiske innebär att man fångar fisk, kräftdjur och blötdjur.
-
torp, bebyggelsebenämning som genom tiderna haft olika innebörd.
-
jordabalken,
JB, avsnitt i lagboken med centrala regler i fastighetsrätten.
-
agrarkris, stor konjunktursvacka i ett jordbruksbaserat samhälle.
-
besittningsskydd, juridisk term för rätten att fortsätta att nyttja lägenhet eller mark vid hyra eller arrende.
-
kronobonde, arrendator, i äldre tid landbo, på ett kronohemman.