a`vskilja verb avskilde avskilt, pres. avskiljer ORDLED: av--skilj-er SUBST.: avskiljande, avskiljning

segregation, det rumsliga åtskiljandet av befolkningsgrupper.

avskiljande, inom juridiken åtgärd varigenom pengar eller varor som mottagits för annans räkning med redovisningsskyldighet skiljs från mottagarens egna tillgångar, så att den redovisningsberättigade kan bli skyddad vid den redovisningsskyldiges konkurs m.m.

nordamerikanska frihetskriget, det krig 1775–83 genom vilket de brittiska kolonierna på den nordamerikanska kontinenten (utom Kanada) frigjorde sig och bildade USA.

diskriminering, särbehandling (av individer eller grupper) vilken innebär ett avsteg från principen att lika fall skall behandlas lika.

magma, smält bergartsmaterial i litosfären, dvs. i jordskorpan och övre manteln.

hav, det sammanhängande vattenområde som omger jordens kontinenter, vanligtvis synonymt med världshavet eller oceanerna.

fällning är ett svårlösligt ämne som kan uppstå när två lösningar blandas.

sedimentation, sedimentering, metod eller teknik för avskiljande av i vätska uppslammade partiklar.

hijab, ḥijāb, i Koranen använt som beteckning för bl.a. ett ”förhänge” som avskiljer Muhammeds hustrur från andra troende (vers 33:53).