-
befallningsman
befallningsman, person som utsetts att för överordnads räkning sköta eller förvalta ett visst område, i senare tid särskilt om person som övervakar arbetet på en större lantgård. -
befallning
befall´ning subst. ~en ~ar ORDLED: be-fall-ning-enSvensk ordbok -
förmans befallning
förmans befallning, straffrättslig ansvarsfrihetsgrund. -
Kunglig Majestäts Befallningshavande
Kunglig Majestäts Befallningshavande, KB, i 1855 års landshövdingeinstruktion den genomgående benämningen på länens högsta förvaltningsmyndighet. -
Abraham
Abraham, Abram, arabiska Ibrāhīm, den första av de tre patriarkerna (Första Moseboken 12–25).
-
Kaba
Kaba, en kubformad stenbyggnad mitt i den heliga moskén i Mekka.
-
Konungens befallningshavande
Konungens befallningshavande, Kungl. Maj:ts befallningshavande, KB, till 1918 det officiella namnet på den högsta statliga myndigheten i ett län, motsvarande den nuvarande länsstyrelsen. -
imperium
imperium, stormakt med världsomspännande intressen där den maktägande eliten härskar både över det egna folket och över andra, underkuvade folk. -
mandat
mandat, politiskt uppdrag i riksdag eller kommunal församling för en vald representant. -
hajj
hajj, vallfärden till Mekka, islams femte ”grundpelare”, obligatorisk för varje muslim som har möjlighet att företa den.