befallningsman, person som utsetts att för överordnads räkning sköta eller förvalta ett visst område, i senare tid särskilt om person som övervakar arbetet på en större lantgård.

befall´ning subst. ~en ~ar ORDLED: be-fall-ning-en

förmans befallning, straffrättslig ansvarsfrihetsgrund.

Kunglig Majestäts Befallningshavande, KB, i 1855 års landshövdingeinstruktion den genomgående benämningen på länens högsta förvaltningsmyndighet.

Kaba, en kubformad stenbyggnad mitt i den heliga moskén i Mekka.

Abraham, Abram, arabiska Ibrāhīm, den första av de tre patriarkerna (Första Moseboken 12–25).

imperium, stormakt med världsomspännande intressen där den maktägande eliten härskar både över det egna folket och över andra, underkuvade folk.

hajj, vallfärden till Mekka, islams femte ”grundpelare”, obligatorisk för varje muslim som har möjlighet att företa den.

mandat, politiskt uppdrag i riksdag eller kommunal församling för en vald representant.

befall`ningshavande subst. ~n, plur. ~ ORDLED: be-fall-nings--hav-and-en