förmans befallning, straffrättslig ansvarsfrihetsgrund.

befallningsman, person som utsetts att för överordnads räkning sköta eller förvalta ett visst område, i senare tid särskilt om person som övervakar arbetet på en större lantgård.

befall´ning subst. ~en ~ar ORDLED: be-fall-ning-en

Konungens befallningshavande, Kungl. Maj:ts befallningshavande, KB, till 1918 det officiella namnet på den högsta statliga myndigheten i ett län, motsvarande den nuvarande länsstyrelsen.

Kunglig Majestäts Befallningshavande, KB, i 1855 års landshövdingeinstruktion den genomgående benämningen på länens högsta förvaltningsmyndighet.

mandat, politiskt uppdrag i riksdag eller kommunal församling för en vald representant.

imperium, stormakt med världsomspännande intressen där den maktägande eliten härskar både över det egna folket och över andra, underkuvade folk.

Abraham, Abram, arabiska Ibrāhīm, den första av de tre patriarkerna (Första Moseboken 12–25).

Karl XII:s bibel, egentligen BIBLIA, Thet är All then Heliga Skrift På Swensko; Efter Konung CARL then Tolftes Befalning, bibel tryckt av Henrich Keysers tryckeri 1703, Sveriges största och mest långvariga kyrkobibel, gällande till 1917.

befall`ningshavande subst. ~n, plur. ~ ORDLED: be-fall-nings--hav-and-en