betvi´vla verb ~de ~t ORDLED: be-tvivl-ar SUBST.: betvivlande

buddha, en hedersbeteckning (titel) inom buddhismen för individer som anses ha nått fullständig upplysning.

satanism, ursprungligen dyrkan av djävulen och det onda.

Descartes, René, latiniserat Renatus Cartesius, född 31 mars 1596, död 11 februari 1650, fransk filosof och matematiker.

skepticism, i allmän mening en tvivlande attityd, i speciell mening en filosofisk åsiktsriktning.

evidens, i den fenomenologiska traditionen: egenskapen hos ett omdöme i betydelsen psykiskt fenomen att betyga sin egen riktighet, att inte kunna betvivlas.

cogito, ergo sum, citat ur Descartes ”Discours de la méthode” (1637).

svear, sviar, benämning på en germansk folkstam i nuvarande Sverige; språkligt är termen besläktad med antikens Suiones (se svioner).

trotskism, politisk och ideologisk riktning som hämtar sin utgångspunkt i Lev Trotskijs idéer.

Emund den gamle, död cirka 1060, svensk kung, son till Olof Skötkonung.