bety´ga verb ~de ~t ORDLED: be-tyg-ar SUBST.: betygande

runor, de germanska folkens forna skrift.

betyg, betygsgivning, utsaga om eller bedömning av prestationer av olika slag, ofta ett samlande mått på prestationer under en viss tidsperiod.

profet, person som anses förmedla ett budskap från en gud.

husförhör kallas det när prästen skulle kontrollera att människorna som bodde i församlingen kunde något om kristendomen.

ridsport, hästsport där samspelet mellan häst och ryttare (körsven) fäller utslaget.

målrelaterade betyg, en form av formaliserad värdering och gradering av elevernas studieresultat i skolan, som förutsätter att åsyftade kunskaps- och färdighetsmål i förväg noga preciserats.

evidens, i den fenomenologiska traditionen: egenskapen hos ett omdöme i betydelsen psykiskt fenomen att betyga sin egen riktighet, att inte kunna betvivlas.

gymnasieskola, frivillig skolform för i första hand åldersgruppen 16–19 år.

presens, ett finit tempus vars grundbetydelse är nutid, dvs. tid som till någon del sammanfaller med talögonblicket.