bevis, grund för visshet om något.

bevi´sa verb ~de ~t ORDLED: be-vis-ar SUBST.: bevisande, bevisning (till 1); bevis (till 1 och 2)

Shakespeare, William, född 1564, troligen 23 april, död 23 april 1616, engelsk författare, ansedd som världslitteraturens störste dramatiker.

Loch Ness-odjuret, Nessie, ”monster” som påstås ha observerats i den 230 m djupa och 56 km² stora sjön Loch Ness, i Highland, Skottland, första gången 1933; uppgifter om äldre observationer är sägen- eller legendmässiga.

protestantism, benämning på kristendomstolkningar som direkt eller indirekt formats av 1500-talets reformation.

nykterhetsrörelsen, sammanfattande benämning på organisationer vilkas medlemmar avstår från alkohol och narkotika och som i regel också arbetar med upplysning om riskerna med dessa preparat och för att få till stånd samhälleliga åtgärder som begränsar konsumtionen.

åklagare är en person som är anställd av staten för att i domstol bevisa att personer är skyldiga till brott.

Jenner, Edward, 1749–1823, brittisk läkare, smittkoppsvaccinets upptäckare.

Kafka, Franz, född 3 juli 1883, död 3 juni 1924, tjeckisk (tyskspråkig) judisk författare, jur. dr 1906, tjänsteman vid Arbetarolycksfallsförsäkringsanstalten i Prag 1908–22.

Einstein, Albert, född 14 mars 1879, död 18 april 1955, tysk-schweizisk-amerikansk fysiker, förgrundsgestalt inom 1900-talets fysik.