bevis, grund för visshet om något.

bevi´sa verb ~de ~t ORDLED: be-vis-ar SUBST.: bevisande, bevisning (till 1); bevis (till 1 och 2)

Shakespeare, William, född 1564, troligen 23 april, död 23 april 1616, engelsk författare, ansedd som världslitteraturens störste dramatiker.

naturrätt, rättslära enligt vilken det finns rättsliga principer som är grundade i naturens egen ordning och nedlagda i människans natur och som står över de lagar som stiftats av människor.

urkund, benämning inom juridiken på en skriftlig handling som upprättats för att tjäna som bevis om omständigheter av rättslig betydelse.

Jenner, Edward, 1749–1823, brittisk läkare, smittkoppsvaccinets upptäckare.

Newton, Sir Isaac, född 25 december 1642 (4 januari 1643 enligt nya stilen), död 20 mars (31 mars enligt nya stilen) 1727, engelsk matematiker och naturvetenskapsman.

Loch Ness-odjuret, Nessie, ”monster” som påstås ha observerats i den 230 m djupa och 56 km² stora sjön Loch Ness, i Highland, Skottland, första gången 1933; uppgifter om äldre observationer är sägen- eller legendmässiga.

protestantism, benämning på kristendomstolkningar som direkt eller indirekt formats av 1500-talets reformation.

Galilei, Galileo, född 15 februari 1564, död 8 januari 1642, italiensk naturforskare, son till Vincenzo Galilei.