-
bikt
bikt är inom kristendomen att för en präst erkänna fel eller brott man gjort. -
biktstol
biktstol, anordning för bikt med plats för präst och biktande. -
bikt
bikt subst. ~en ~er ORDLED: bikt-enSvensk ordbok -
biktspegel
biktspegel, handledning för självrannsakan inför bikt. -
Birgitta
Birgitta Birgersdotter, heliga Birgitta, född ca 1303, död 23 juli 1373, religiös författare, helgon. -
sakrament
sakrament, i västkyrkan en återgivning av grekiska mystērion (’hemlighet’), manifestationer av frälsningsmysteriet, från 1100-talet begränsade till kyrkliga handlingar som genom yttre tecken förmedlar gudomlig nåd.
-
bikta
bik`ta verb ~de ~t ORDLED: bikt-ar SUBST.: biktande; biktSvensk ordbok -
bikta sig
bik`ta sig verb biktade biktat ORDLED: bikt-ar SUBST.: biktande; biktSvensk ordbok -
biktfader
bik`tfader el. bik`tfar subst. biktfadern biktfäder ORDLED: bikt--fadern, bikt--farSvensk ordbok -
biktstol
bik`tstol subst. ~en ~ar ORDLED: bikt--stol-enSvensk ordbok