bi`lägga verb bilade bilagt, pres. bilägger ORDLED: bi--lägg-er SUBST.: biläggande, biläggning

biläggare, en långsmal duk som lades över en större bordduk för att skydda denna under en måltid.

biläggarugn, ugn vars öppning vetter mot ett angränsande utrymme och eldas därifrån.

trippelententen, benämning från åren före första världskriget på den mot trippelalliansen (Tyskland, Österrike–Ungern och Italien) samverkande maktgruppen Frankrike, Storbritannien och Ryssland.

Dackefejden, ett efter ledaren Nils Dacke vanligt namn på det stora småländska upproret 1542–43.

samlingsregering, regering i ett parlamentariskt system med företrädare för alla eller de flesta partierna i parlamentet, vanligen bildad vid krig eller i en särskild krissituation.

lutherdom, sammanfattande benämning på de kyrkor och det fromhetsliv som utgår från Martin Luther och den lutherska reformationen.

Antarktisfördraget, internationell överenskommelse för området söder om 60° sydlig bredd, vilken slöts 1 december 1959 och trädde i kraft 2 juni 1961.

Oscar I (Oskar I), född 4 juli 1799, död 8 juli 1859, kung av Sverige och Norge från 1844.

Chalcedon, Chalkedon, Kalcedon, Kalkedon, antik stad vid Bosporens östra kust (nuvarande Kadiköy i Turkiet, förstad till Istanbul), grundad 685 f.Kr. av greker från Megara.