blid`ka verb ~de ~t ORDLED: blid-kar SUBST.: blidkande

appeasement, benämning på den eftergiftspolitik som västmakterna Frankrike och Storbritannien förde gentemot Hitlertyskland 1936–39.

Aischylos, ca 525–456 f.Kr., grekisk dramatiker, död på Sicilien, där han flera gånger gästade kung Hieron av Syrakusa.

exorcism, utdrivande eller besvärjelse av onda andar som anses ha orsakat sjukdom eller olycka (jämför besatthet).

Kerberos, i grekisk mytologi ett hundmonster, avkomma av Tyfon och Echidna.

offer, kultisk handling varigenom något överlämnas åt en gudomlighet, som föda eller som gåva.

anfäderskult, gemensam benämning på olika kulturers sätt att symboliskt eller ”religiöst” uttrycka samhörigheten med förfäderna eller med särskilt betydelsefulla anor.

Orfeus och Eurydike var ett kärlekspar i den grekiska mytologin.

cirkumpolära religioner återfinns hos de cirkumpolära folken, som i hög grad har både religion och annan kultur gemensamma.

Kalchas, enligt legenden grekernas främste siare vid tiden för trojanska kriget.