bortse [bårt`-] verb bortsåg ~tt, pres. ~r ORDLED: bort--ser SUBST.: bortseende

svenska dialekter. Den talade svenskan på sverigesvenskt område har i traditionell dialektforskning ansetts ha fyra s.k. normnivåer: lokal dialekt, regional eller utjämnad dialekt, regionalt standardspråk och neutralt standardspråk.

intertextualitet, litteraturteoretisk term som innebär att ingen text står isolerad utan ingår i ett nät av relationer till andra texter, introducerad av Julia Kristeva 1969.

ideal, något önskvärt, förebildligt, ofta också ouppnåeligt.

paradigm, efter Thomas Kuhn benämning på det mönster som styr vetenskapligt tänkande.

proton, elektriskt laddad kärnpartikel, kärnan i väteatomen.

evangelier, de skrifter som står främst i Bibelns Nya Testamente och alltid har betraktats som dess viktigaste del: Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevangeliet.

idealtyp, inom samhällsvetenskapen benämning på begrepp som renodlar typiska delar av samhälleliga fenomen.

DNA-profil, DNA fingerprint, resultatet av en laboratorieprocess där ett antal olika variabla platser i arvsmassan analyseras.

tro och vetande, sammanställning av två begrepp som står för två olika typer av övertygelse eller kunskapsmässig attityd och som ofta åberopas i diskussionen av den religiösa övertygelsens natur och rimlighet.