bortse [bårt`-] verb bortsåg ~tt, pres. ~r ORDLED: bort--ser SUBST.: bortseende

evangelier, de skrifter som står främst i Bibelns Nya Testamente och alltid har betraktats som dess viktigaste del: Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevangeliet.

svenska dialekter. Den talade svenskan på sverigesvenskt område har i traditionell dialektforskning ansetts ha fyra s.k. normnivåer: lokal dialekt, regional eller utjämnad dialekt, regionalt standardspråk och neutralt standardspråk.

ideal, något önskvärt, förebildligt, ofta också ouppnåeligt.

paradigm, efter Thomas Kuhn benämning på det mönster som styr vetenskapligt tänkande.

intertextualitet, litteraturteoretisk term som innebär att ingen text står isolerad utan ingår i ett nät av relationer till andra texter, introducerad av Julia Kristeva 1969.

idealtyp, inom samhällsvetenskapen benämning på begrepp som renodlar typiska delar av samhälleliga fenomen.

regression, statistisk term för ett samband mellan en (respons)variabel och en eller flera förklarande variabler.

proton, elektriskt laddad kärnpartikel, kärnan i väteatomen.

fas, en kemiskt och fysikaliskt enhetlig eller homogen del av ett heterogent kemiskt system.