bränn`märka verb brännmärkte brännmärkt, pres. brännmärker ORDLED: bränn--märk-er SUBST.: brännmärkande, brännmärkning

socialism, benämning på såväl en uppsättning politiska ideal som rörelser eller partier som arbetar för att förverkliga dessa ideal.

ideologi, ett mångtydigt men centralt begrepp i modern politisk teori, kunskapssociologi och idéhistoria.

språksociologi, även, med en oftast synonym benämning, sociolingvistik, vetenskapsgren som utforskar förhållandet mellan språk och samhälle och språkanvändning som socialt beteende.

Cervantes Saavedra, Miguel de, född troligen 29 september 1547, död 22 april 1616, spansk författare.

stigma, inom medicinen en synlig kroppslig förändring som tyder på en viss sjukdom eller en ärftlig avvikelse från det normala.

entartete Kunst, beteckning använd av nazisterna i 1930-talets Tyskland för att misstänkliggöra vissa moderna konstriktningar, särskilt expressionistisk och abstrakt konst.

tortyr, plågsam och förnedrande behandling av en person.

svartlistning, uppgörande av förteckning över stater, företag, personer eller företeelser som en regering, en organisation eller liknande vill varna för, hindra från att verka på en viss marknad eller i annat syfte öva påtryckning mot.

stigma, detsamma som pistillens märke hos fanerogamer.