chocka [ʃåk`a] verb ~de ~t ORDLED: chock-ar SUBST.: chockande

chock, inom medicinen detsamma som cirkulationssvikt.

osmotisk chock, plötslig höjning av den osmotiska potentialen (sänkning av det osmotiska trycket) i det medium i vilket celler (t.ex. röda blodkroppar) eller cellorganeller (t.ex. kloroplaster) är uppslammade.

Palme, Olof, född 30 januari 1927, död 28 februari 1986, politiker (socialdemokrat), statsminister 1969–76 och från 1982, statsråd dessförinnan 1963–69; jämför släktartikel Palme.

chock, inom psykologin tillstånd omedelbart efter ett psykiskt trauma (t.ex. en allvarlig olyckshändelse) med inslag av förvirring, apati och överkänslighet.

Karl XI, född 24 november 1655, död 5 april 1697, svensk kung från 1660, son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora.

skunkar, Mephitinae, underfamilj mårddjur med 7–9 arter i Nya världen.

cirkulationssvikt, medicinsk chock, cirkulationskollaps, några kliniska tillstånd där den cirkulerande blodmängden inte överensstämmer med kärlbäddens volym, vilket medför ett markant blodtrycksfall.

septisk chock, chocktillstånd hos patient med sepsis.

Dylan, Bob, född Robert Zimmerman 24 maj 1941, amerikansk musiker, en av rockmusikens viktigaste låtskrivare och mest karismatiska sångare, Nobelpristagare i litteratur 2016.