chocka [ʃåk`a] verb ~de ~t ORDLED: chock-ar SUBST.: chockande

chock, inom medicinen detsamma som cirkulationssvikt.

osmotisk chock, plötslig höjning av den osmotiska potentialen (sänkning av det osmotiska trycket) i det medium i vilket celler (t.ex. röda blodkroppar) eller cellorganeller (t.ex. kloroplaster) är uppslammade.

chock innebär att man reagerar oerhört starkt på en upprörande händelse eller en dramatisk nyhet. 

chock, häftig stöt, inom fysiken detsamma som chockvåg.

chock, häftig stöt, anfall med blanka vapen, särskilt kavallerianfall med syfte att rida ned motståndaren genom tät gruppering och hög fart.

Palme, Olof, född 30 januari 1927, död 28 februari 1986, politiker (socialdemokrat), statsminister 1969–76 och från 1982, statsråd dessförinnan 1963–69; jämför släktartikel Palme.

allergi, egentligen ’förändrad reaktivitet’, symtom eller sjukdom som beror på en viss form av överkänslighet, nämligen sådan som beror på att immunsystemet reagerar onormalt mot ett visst (eller flera) främmande ämne ( allergen).

septisk chock, chocktillstånd hos patient med sepsis.

Karl XI, född 24 november 1655, död 5 april 1697, svensk kung från 1660, son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora.