deforme´ra verb ~de ~t ORDLED: de-form-er-ar SUBST.: deformerande, deformering

deformerad kärna, atomkärna vars form avviker från sfärisk symmetri.

aggregationstillstånd, olika tillstånd som ett ämne kan befinna sig i.

elasticitet, egenskapen hos ett material eller ett föremål som deformerats genom mekanisk belastning att återta sin ursprungliga storlek och form när belastningen upphört.

akustik, vetenskapen om ljud, dvs. (ursprungligen) vibrationer i luft relaterade till hörseln; ordet används även för att beteckna ljudförhållandena i ett rum.

rörelse är när ett föremål på något sätt förändrar sitt läge.

snö, nederbörd som består av iskristaller. Dessa kan ha olika former beroende på temperatur och luftfuktighet, till exempel nålar, prismor eller stjärnor.

hägring, optiskt fenomen i atmosfären, orsakat av ljusets brytning och spegling inom vissa luftlager.

autofagi, cellulär process varvid cellens egna, utslitna beståndsdelar transporteras till lysosomerna för nedbrytning och återvinning.

Titan, Saturnus VI, solsystemets näst största måne och den överlägset största av planeten Saturnus månar, upptäckt 1655 av Christiaan Huygens.