dekadens, urartning, förfall, är i dagligt tal vad en konservativ betraktare vill finna på olika livsområden, t.ex. uppfostran, massmedier och nöjesliv.

dekad, tiotal; speciellt om den tiodagarsvecka som infördes i franska revolutionskalendern.

deka´d subst. ~en ~er ORDLED: dek-ad-en

dekadrachma, antikt grekiskt mynt i valören 10 drachmer (jämför drachma).

deka´disk adj. ~t ORDLED: dek-ad-isk

dekor, konstnärlig utsmyckning av föremål och byggnader, särskilt prydnad av konsthantverks- och konstindustriella produkter.

dekadens [-en´s el. -aŋ´s] el. dekadans [-aŋ´s] subst. ~en ORDLED: de-kad-ens-en, de-kad-ans-en

dekaden´t adj., neutr. ~ ORDLED: de-kad-ent

pyramid, antik grekisk benämning på en typ av fornegyptiska, främst kungliga gravmonument, komponenter i byggnadskomplex bestående av ett daltempel i öster, en processionsgång västerut till ett pyramidtempel vid foten av själva pyramiden.

dekalogen, de tio budorden eller tio Guds bud, en samling av tio korta religiösa och etiska regler som Israels Gud, Jahve, enligt den bibliska traditionen gav Mose på Sinai; de hade skrivits på två stentavlor för att ligga till grund för förbundet mellan Jahve och Israel.