detonation, snabb kemisk omsättning i explosivämne, t.ex. ett sprängämne, kännetecknad av en reaktionszon som utbreder sig med en högre hastighet än ljudhastigheten i ämnet.

detonation [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: de-ton-at-ion-en

Hiroshima, hamn- och industristad i Japan vid Inlandshavet på ön Honshus sydvästra kust, 1,2 miljoner invånare (2014).

Nagasaki, huvudort i prefekturen med samma namn på Kyushus västkust, Japan.

atombomb, den ursprungliga benämningen på de kärnvapen som innebär fissionsladdningar.

sprängämne, i allmänt språkbruk ett ämne eller blandning av ämnen som vid antändning sönderfaller explosivt och utvecklar varma gaser under mycket högt tryck.

detonator, anordning som innehåller ett lättantändligt sprängämne med hög detonationshastighet och används för att initiera en mindre lättantändlig huvudladdning.

explosion, plötslig expansion av materia till en mycket större volym än den ursprungliga.

mina, en med tändanordning försedd sprängladdning, oftast innesluten i en behållare av plåt eller glasfiber.

explosivämne, ämne eller blandning av ämnen som vid tillförsel av viss mängd energi (aktiveringsenergi) exploderar, dvs. ger en snabb kemisk reaktion med stark värmeutveckling, tryckökning och ljudeffekt.