dissonans, motsats till konsonans, egenskap som tillkommer samklangen av två eller flera samtidigt ljudande sinustoner.

kognitiv dissonans, psykologisk term, se dissonansteori.

dissonansteori, teori framlagd av den amerikanska psykologen Leon Festinger för att förklara förändringar av attityder och handlingsmönster.

dissonans [-aŋ´s el. -an´s] subst. ~en ~er ORDLED: dis-son-ans-en

add, beteckning för tillagd s.k. ackordfrämmande ton i ackordsymbol, t.ex. Cmaj ⁷ add ⁻⁵.

kontrapunkt, kompositionsteknik vars resultat är en musikalisk struktur uppbyggd av två eller flera självständiga stämmor samt läran om denna teknik.

musikpsykologi, studiet av upplevelser och beteenden i samband med musik.

madrigal, musikform och versform som odlades dels under 1300-talet, dels under 1500- och tidigt 1600-tal.

intervall, tonhöjdsskillnaden mellan två samtidiga eller omedelbart på varandra följande toner.

Festinger, Leon, 1919–89, amerikansk socialpsykolog, professor vid bl.a. Stanford University 1955–68 och New School for Social Research, New York, från 1968.