-
distinktion
distinktion (latin distinctio ’särskiljande’), åtskillnad, utmärkelse. -
distinktion
distinktion [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: di-stinkt-ion-enSvensk ordbok -
distinktionsprincipen
distinktionsprincipen, folkrättslig princip inom ramen för krigets lagar, som innebär att det i all krigföring ska göras åtskillnad mellan militära mål å ena sidan och civilbefolkningen och dess egendom å den andra sidan. -
distinktionskorpral
distinktionskorpral, förr den högsta underbefälsgraden i svenska armén utom vid artilleriet, där den motsvarades av förste konstapel.
-
Distinktionstecknet för tapperhet till sjöss
Distinktionstecknet för tapperhet till sjöss, ofta felaktigt kallat Hoglandstecknet, tecken instiftat av hertig Carl (senare Karl XIII) 1789 för tapperhet i slaget vid Hogland. -
slaveri
slaveri, dels personlig ofrihet, dels ett system för hållande av slavar, med eller utan stöd i lagen. -
kultur
kultur, odling, bildning.
-
diskriminering
diskriminering, särbehandling (av individer eller grupper) vilken innebär ett avsteg från principen att lika fall skall behandlas lika. -
folkrätt
folkrätt, juridisk term som betecknar en rättsordning mellan folken till skillnad från den inomstatliga rätten, som gäller för en stats medborgare. -
musik
musik, kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition; allmänt kan dock musik sägas bestå av vissa typer av organiserat ljud, men begreppet kan också inkludera omständigheterna kring musiken, dvs. musiklivet.