-
dominant
dominant, term inom ärftlighetsläran som används om det arvsanlag inom ett anlagspar som i högre grad än det andra (recessiva) anlaget bestämmer en viss egenskap; begreppet infördes av Mendel 1865. -
dominant
dominant, skalans femte tonsteg, som ofta har en framträdande roll i västerländsk melodibildning. -
dominant
dominant, treklangen på detta tonsteg, se funktionsharmonik. -
genetik
genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.
-
dominant
1dominan´t adj., neutr. ~ ORDLED: dom-in-antSvensk ordbok -
dominant
2dominan´t subst. ~en ~er ORDLED: dom-in-ant-enSvensk ordbok -
inre dominant
inre dominant, folkloristisk term, detsamma som intern dominant (se fantasiassociation). -
intern dominant
intern dominant, inre dominant, folkloristisk term: det ena ledet i fantasiassociation. -
extern dominant
extern dominant, term inom folktroforskningen, se fantasiassociation. -
yttre dominant
yttre dominant, folkloristisk term, se fantasiassociation.