dominant, term inom ärftlighetsläran som används om det arvsanlag inom ett anlagspar som i högre grad än det andra (recessiva) anlaget bestämmer en viss egenskap; begreppet infördes av Mendel 1865.

dominant, treklangen på detta tonsteg, se funktionsharmonik.

dominant, skalans femte tonsteg, som ofta har en framträdande roll i västerländsk melodibildning.

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.

1dominan´t adj., neutr. ~ ORDLED: dom-in-ant

2dominan´t subst. ~en ~er ORDLED: dom-in-ant-en

inre dominant, folkloristisk term, detsamma som intern dominant (se fantasiassociation).

intern dominant, inre dominant, folkloristisk term: det ena ledet i fantasiassociation.

extern dominant, term inom folktroforskningen, se fantasiassociation.

yttre dominant, folkloristisk term, se fantasiassociation.