dräne´ra verb ~de ~t ORDLED: drän-er-ar SUBST.: dränerande, dränering; dränage

delta, lågt, flackt landområde som byggs upp vid mynningen av ett vattendrag av de sediment som vattendraget transporterar ut till kusten.

vatten, kemisk förening mellan väte och syre, med formeln H₂O.

polder, låglänt område som vunnits genom torrläggning av grunda havsområden eller insjöar.

Sibirien, ryska Sibir, område öster om Uralbergen i Ryssland; 12,8 miljoner km², inklusive ryska Fjärran östern.

isolering innebär att man exempelvis skyddar en byggnad från kyla, värme, ljud, fukt och liknande.

Cloaca Maxima, avloppskanal i Rom, enligt traditionen påbörjad av den etruskiske kungen Tarquinius Priscus ca 600 f.Kr. för att dränera den sanka dalen mellan Palatinen och Capitolium (det blivande Forum Romanum).

ananas, Ananas comosus, art i familjen ananasväxter.

slukränna, erosionsränna i morän eller fast berg nedskuren rakt nedför en sluttning.

vattendelare, den gräns som skiljer två avrinningsområden, dvs. områden som dräneras av två olika vattendrag och dess biflöden, från varandra.