då`na verb ~de ~t ORDLED: dån-ar SUBST.: dånande, dåning (till 2); 1dån (till 1)

tromb, sky­drag, sammanfattande benämning på våldsamma atmosfäriska virvlar med diameter från ett tiotal meter upp till någon kilometer.

Beaufortskalan är en skala som anger vindstyrka.

dån, Galeopsis , släkte kransblommiga växter som förekommer i tempererade trakter i Europa och Asien.

intonation, det bestämda val man som musiker gör på instrument med s.k. fri intonation (t.ex. violin, blåsinstrument, röst) när det gäller tonplatserna inom ett tonförråd.

intonation, i fonetiken samlingsbeteckning för perceptuellt relevanta mönster i talets melodi.

Victoriafallen, engelska Victoria Falls, lozi (det lokala bantuspråket) Mosi-oa-tunya (’dånande rök’), vattenfall i övre delen av floden Zambezi i södra Afrika, på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe och nära staden Livingstone.

Hurricane, brittiskt jaktplan konstruerat av Sidney Camm ( 1893–1966) vid Hawker Aircraft Ltd. 1934 och tillverkat i 14 200 exemplar.

intonation, kort förspel, t.ex. på orgel vid psalmsång, eller inledande fras av försångare, i bl.a. gregoriansk sång, för att ”ge ton” och ange modus, tempo och karaktär.

intonation, slutjustering av klaverinstrument (orgel och piano) för att förbättra och egalisera klangen.