fenomen, företeelse, något allmänt iakttagbart; något märkligt eller ovanligt.

fenomenologi, läran om det som visar sig för medvetandet.

fenomenologisk pedagogik, pedagogisk ansats inspirerad av fenomenologin.

fenomenalism, i ontologin uppfattningen att det enda som existerar är fenomenen, varmed vanligen förstås de psykiska fenomenen, medvetandeinnehållen.

Babinskis fenomen, Babinskis tecken, ett onormalt utfall av fotsulereflexen; stortån går då uppåt när ett spetsigt instrument dras framåt längs fotsulan eller dess yttre rand.

fenomenalism, i kunskapsteorin åsikten att det enda om vilket vi kan uppnå (empirisk) kunskap är fenomenen (=det i medvetandet givna), ofta fattade i motsättning till noumen eller ting i sig.

kritiska fenomen, speciella fenomen som inträffar i omedelbar närhet till den kritiska punkten då en gas kondenserar till vätska, då ett magnetiskt ämne övergår från ett magnetiskt oordnat till ett ordnat tillstånd (t.ex. ferromagnetiskt tillstånd hos järn), då en elektrisk ledare övergår till ett supraledande tillstånd osv.

Shwartzman-fenomen, medicinsk term för sällsynta men starka effekter som hänförs till gramnegativa bakteriers endotoxin.

fenomenologisk sociologi, en fenomenologisk ansats inom sociologin, utvecklad främst på grundval av Edmund Husserls fenomenologiska konstitutionsteori av bl.a. Alfred Schutz (1899–1959), född i Österrike men verksam vid New School for Social Research i New York.

fenomenologisk psykologi, en fenomenologisk ansats inom psykologin, av fenomenologins grundare Edmund Husserl tänkt att fungera som en kunskapsteoretisk, begreppsklargörande grund för empiriska humanvetenskaper.