fram`föda verb framfödde framfött, pres. framföder ORDLED: fram--föd-er SUBST.: framfödande

maieutik (grekiska maieutikē technē ’konsten att förlossa’, en bildning till maieuō ’förlossa’, ’göra tjänst som barnmorska’), förlossningskonst, Sokrates metod att under filosofiska samtal få samtalspartnern att själv tänka efter för att finna lösningen på ett filosofiskt problem.

moderkaka, placenta, organ hos placentadäggdjur inklusive människa vilket under graviditeten överför bl.a. syre och näring från modern till fostret och transporterar bort bl.a. koldioxid och slaggprodukter som fostret bildar.

Schiele, Egon, 1890–1918, österrikisk tecknare och målare.

Atum, urguden i den fornegyptiska staden Heliopolis, ofta förenad med Re som Re-Atum.

episiotomi, perineotomi, mellangårdsklipp, benämning på det klipp i mellangården, dvs. mellan vagina och anus, som ibland görs vid förlossning för att underlätta barnets framfödande och undvika stora bristningar i slida och ändtarm.

dräktighet, havandeskap hos däggdjur.

kvarbliven efterbörd, kvarbliven moderkaka , retentio placentae, en inte helt ovanlig komplikation vid förlossning som innebär att moderkakan inte stöts ut spontant efter barnets framfödande.

fosterbjudning, det sätt på vilket barnet framföds.

vakuumextraktion, metod att vid förlossning underlätta huvudets framfödande med hjälp av en sugklocka ( vakuumextraktor).