fram`föda verb framfödde framfött, pres. framföder ORDLED: fram--föd-er SUBST.: framfödande

maieutik (grekiska maieutikē technē ’konsten att förlossa’, en bildning till maieuō ’förlossa’, ’göra tjänst som barnmorska’), förlossningskonst, Sokrates metod att under filosofiska samtal få samtalspartnern att själv tänka efter för att finna lösningen på ett filosofiskt problem.

moderkaka, placenta, organ hos placentadäggdjur inklusive människa vilket under graviditeten överför bl.a. syre och näring från modern till fostret och transporterar bort bl.a. koldioxid och slaggprodukter som fostret bildar.

Schiele, Egon, 1890–1918, österrikisk tecknare och målare.

Atum, urguden i den fornegyptiska staden Heliopolis, ofta förenad med Re som Re-Atum.

dräktighet, havandeskap hos däggdjur.

fosterbjudning, det sätt på vilket barnet framföds.

vakuumextraktion, metod att vid förlossning underlätta huvudets framfödande med hjälp av en sugklocka ( vakuumextraktor).

fotbjudning, förlossning vid vilken fostret framföds med en eller båda fötterna först.

avnavling, åtgärd som vidtas efter barnets framfödande under förlossningen och som innebär att navelsträngen klipps av.