fundamentalism, i vidare mening: politiska åsiktsriktningar och rörelser som hävdar att en religion eller ideologi, oberoende av folkviljan, ska tillämpas som samhällsordning.

fundament, i nordisk grammatik det satsled som står (ev. efter en samordnande konjunktion) framför det finita verbet i en huvudsats: Bo har nog mött Gun.

fundamentalist kallas en person som vill att en religion eller en politisk lära ska styra hela samhället även om inte alla som bor i landet vill det, se fundamentalism.

fundamentalism, en kristen (protestantisk) rörelse som betonar Bibelns ofelbarhet i alla slags frågor, inte bara de religiösa.

fundamentalkonstant, universalkonstant, konstant som representerar en fysikalisk storhet eller en kombination av sådana storheter som är universell, dvs. densamma i hela vårt universum och av grundläggande karaktär.

fundamentallag, gammal benämning på grundlag använd framför allt i 1600-talets svenska statsrättsliga litteratur.

fundamen´t subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: funda-ment-et

algebrans fundamentalsats säger att i det komplexa talområdet har varje algebraisk ekvation minst en (komplex) lösning.

fundamentalteologi, den del av teologin som behandlar trossatsernas grundläggande sanningsproblem.

fundamentalgrupp, Poincaré-grupp , benämning på första homotopigruppen π ₁( X,  x ₀) av ett topologiskt rum X i en punkt x ₀.