fundament, i nordisk grammatik det satsled som står (ev. efter en samordnande konjunktion) framför det finita verbet i en huvudsats: Bo har nog mött Gun.

fundamentalism, i vidare mening: politiska åsiktsriktningar och rörelser som hävdar att en religion eller ideologi, oberoende av folkviljan, ska tillämpas som samhällsordning.

fundamentalist kallas en person som vill att en religion eller en politisk lära ska styra hela samhället även om inte alla som bor i landet vill det, se fundamentalism.

fundamentalism, en kristen (protestantisk) rörelse som betonar Bibelns ofelbarhet i alla slags frågor, inte bara de religiösa.

fundamentalkonstant, universalkonstant, konstant som representerar en fysikalisk storhet eller en kombination av sådana storheter som är universell, dvs. densamma i hela vårt universum och av grundläggande karaktär.

fundamen´t subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: funda-ment-et

algebrans fundamentalsats säger att i det komplexa talområdet har varje algebraisk ekvation minst en (komplex) lösning.

fundamentallag, gammal benämning på grundlag använd framför allt i 1600-talets svenska statsrättsliga litteratur.

fundamentalteologi, den del av teologin som behandlar trossatsernas grundläggande sanningsproblem.

fundamentalgrupp, Poincaré-grupp , benämning på första homotopigruppen π ₁( X,  x ₀) av ett topologiskt rum X i en punkt x ₀.