fynd, inom arkeologin detsamma som fornfynd.

hopat fynd, myntfynd som består av två eller flera mynt, funna vid undersökningar i bl.a. kyrkor, kloster och borgar.

fyndighet, förekomst av malm- eller industrimineral, byggnadssten, olja, gas, sand, grus eller andra naturligt förekommande jord- och bergarter.

fyndkombinationsmetoden, arkeologisk dateringsmetod som är ett specialfall av arkeologins allmänna metod att datera utifrån fyndsammanhangen.

fynd subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: fynd-et

Spanien, stat i sydvästra Europa.

Per Geijer-fyndigheten, malmkropp strax norr om Kiruna med stora mängder sällsynta jordartsmetaller.

fyndförseelse, uppsåtlig underlåtenhet att tillkännage hittegods eller annans sak som man av misstag eller av tillfällighet fått i sin besittning.

Kaş-fyndet, vraket av ett ca 16 m långt handelsskepp från bronsåldern, påträffat 1982 på 45 m djup utanför Ulu Burun nära staden Kaş i sydvästra Turkiet, sedan 1984 föremål för systematiska undersökningar.

neandertalmänniskan, Homo neanderthalensis, art i familjen hominider som levde för 400 000–30 000 år sedan i Frankrike, Belgien, Tyskland, Italien, södra Storbritannien, Spanien och norra delen av Mellanöstern.