-
fäk`ta verb ~de ~t
ORDLED: fäkt-ar
SUBST.: fäktande, fäktning
Svensk ordbok
-
fäk`tare subst. ~n äv. fäktarn, plur. ~, best. plur. fäktarna
ORDLED: fäkt-ar-en
Svensk ordbok
-
gladiator, fäktare, yrkeskämpe, under antiken benämning på kombattant i
gladiatorspel.
-
Borghesiske fäktaren , hellenistisk marmorskulptur av en kämpande man, från ca 100 f.Kr.
-
fäktning, tvekamp med stöt-, hugg- eller stickvapen.
-
ordspråk kallas uttryck som alltid sägs eller skrivs på samma sätt och som många människor kan och använder.
-
Carlberg, Vilhelm, 1880–1970, skytt, tvillingbror till Eric Carlberg.
-
Skanåker, Ragnar, född 1934, pistolskytt med tolv starter vid sju OS 1972–96, varav sju i fripistol, två i snabbpistol och tre i luftpistol.
-
Edling, Rolf, född 1943, fäktare.
-
Dyrssen, Gustaf, 1891–1981, militär, modern femkampare, fäktare och idrottsledare; jämför släktartikel
Dyrssen.