fä`rdväg subst. ~en ~ar ORDLED: färd--väg-en

kommunikationer (för etymologi, se kommunikation), samfärdsel, samfärdsmedel eller möjlighet till samfärdsel.

satellitnavigation, metod att bestämma position, hastighet och tid för en farkost med hjälp av radiosignaler från satelliter.

miljöpsykologi, forskningsområde som studerar människors psykologiska anpassning till fysiska bebyggelsemiljöer och naturmiljöer med syfte att förbättra sådana miljöer eller att påverka människor att agera miljövänligt.

navigation, navigering, den vetenskap och teknik som behandlar bl.a. sjöfarares och flygares förmåga, utrustning och metoder att under färd fastställa sin position och bestämma lämplig färdväg och kurs mot nästa delmål.

navigationsljus, olikfärgade ljus avsedda att för en betraktare ange ett flygplans (eller ett fartygs) relativa färdväg under mörker.

dokumentlöshet, den situation en person befinner sig i om han söker asyl men säger sig sakna identitetshandlingar.

Östergren, Jan, 1940–99, författare.

hålväg, arkeologisk benämning på äldre färdväg som nötts upp genom användning och vattenerosion, särskilt i sandig och sluttande mark, där sådana vägar kan anta närmast tunnelartad karaktär.

borg, en vanligen bebodd befästningsanläggning från äldre tid.