förbar´mande subst. ~t ORDLED: för-barm-and-et

Allah är det allmänna arabiska ordet för ”Den Ende Guden”, också brukat av arabisktalande kristna och judar.

antropomorfism, föreställningen att en gudom, en demon eller något annat icke mänskligt väsen har människoliknande gestalt (fysisk antropomorfism) eller människoliknande själsliv (psykisk antropomorfism), t.ex. när fablernas djur talar som människor.

al-Fatiha, den första suran i Koranen.

medlidande, känsla av deltagande i någon annans bekymmer, vånda, fysiska eller själsliga smärtor.

Jesusbönen, en böneform med ursprung i den grekisk-ortodoxa kyrkan.

förbar´ma sig verb förbarmade förbarmat ORDLED: för-barm-ar SUBST.: förbarmande

Kyrie, ett moment i gudstjänsten; i Svenska kyrkans gudstjänst vanligen trefaldigt eller som en kyrielitania.

Agnus Dei, ”Guds Lamm” (jämför Johannesevangeliet 1:29), ursprungligen en litania som sjöngs under nattvardens brödbrytande, senare fattad som allmän, upprepad bön till Kristus inför kommunionen: ”O Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss.”

misericordia, nådastötsdolk.