föreskrift, rättsligt bindande norm som reglerar enskildas och myndigheters handlande, utfärdad av riksdagen (lag), regeringen (förordning) eller föreskrivande myndighet.

fö`reskrift subst. ~en ~er ORDLED: före--skrift-en

harmonisering av lag/föreskrift, term inom EU-rätten som vanligen innebär att de nationella reglerna i medlemsländerna närmar sig varandra, antingen i så stor utsträckning att de nationella reglerna upphävs (unifiering) eller att vissa nationella regler bibehålls men underkastas gemensamt beslutade krav (approximering).

sharia, sharī˙a, enligt islam den gudomliga lagen, det vill säga den vägledning som Gud ger människorna och som har uppenbarats för profeterna, av vilka den siste och slutgiltige är Muhammed.

kosher, koscher, kascher, judisk term för ett föremåls användbarhet för rituellt bruk, oftast föda enligt judendomens matregler (lagarna om ’användbarhet’, kashrut).

diskriminering, särbehandling (av individer eller grupper) vilken innebär ett avsteg från principen att lika fall skall behandlas lika.

Veda, sammanfattande benämning på den äldsta utformningen av indisk skriftreligion, i synnerhet av de texter som uttrycker religionen (samhitas, brahmanatexterna, aranyaka och upanishaderna); jämför vedisk religion.

författning, juridisk och statsvetenskaplig term. En författning är en av behörig myndighet utfärdad, generellt förpliktande föreskrift.

kriminalvård, samhällets organisation för att verkställa fängelsestraff och ansvara för övervakning av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna.

villkorlig dom, brottspåföljd i stället för fängelsestraff.