förfa´ra verb förfor förfarit, pres. förfar ORDLED: för-far-it SUBST.: förfarande

egenmäktigt förfarande, tillgreppsbrott.

oredligt förfarande, lindrigare form av bedrägeri som innebär att brottet är fullbordat även om gärningsmannen inte får någon ekonomisk vinning.

rättsstat, begrepp som utbildades i den tyska rättsvetenskapen under 1800-talets senare hälft och som fått stor betydelse som västerländskt samhälleligt ideal.

allemansrätt, rätt för var och en att vistas i naturen och att i skog och mark plocka vilda blommor, bär och svamp.

förfa´rande subst. ~t ~n ORDLED: för-far-and-et

förfa´ras verb förfors förfarits ORDLED: för-far-as

Europeiska rådet (engelska The European Council), egentligen De europeiska stats- och regeringschefernas råd, EU-institution för samråd mellan medlemsländernas stats- och regeringschefer.

kriminalpolitik, statliga åtgärder som rör brottsligheten, huvudsakligen genom strafflagstiftning, polis, åklagarväsen, domstolar och kriminalvård.

metodologi (nylat. methodologia, av latin methodus ’planmässigt eller vetenskapligt förfarande’, ’metod’, av likabetydande grekiska methodos, se vidare metodik, och - logia ’-lära’, ’-vetenskap’, av logos ’ord’), i vid mening läran om metoder, dvs. om planmässiga tillvägagångssätt, vid olika mänskliga förehavanden.