förfi´ning subst. ~en ~ar ORDLED: för-fin-ing-en

humanism, som historisk företeelse – vanligen i bestämd form, humanismen – ett bildningsprogram där människans förädling antas bäst bli förverkligad genom studiet och efterliknandet av den grekisk-romerska antiken.

Apollon, grekisk gud för bland annat spådomskonst, läkekonst, musik och diktning.

stilleben, nature morte, motivart inom bildkonsten med uppställningar av föremål, växter etc.

Whistler, James McNeill, född 11 juli 1834, död 17 juli 1903, amerikansk-brittisk målare.

etnografi, numera benämning på den del av den kultur- och socialantropologiska forskningspraxis som omfattar insamlandet och bearbetningen av grundläggande forskningsmaterial för analysen av sociala och kulturella strukturer och processer.

manierism, konsthistorisk term (förr med nedsättande innebörd) för stilsträvanden inom i synnerhet den italienska konsten ca 1520–1600, tidigare kallad senrenässans.

adaptation, anpassning, ärftlig egenskap i en organisms byggnad, livsprocesser och beteende som ökar denna individs överlevnadsförmåga och ytterst dess fortplantningsframgång ( fitness).

Majakovskij, Vladimir, född 7 juli (19 juli enligt nya stilen) 1893, död 14 april (nya stilen) 1930, rysk författare och bildkonstnär.

do, dō, ett ursprungligen kinesiskt begrepp ( dao), i japansk användning oftast syftande på människans personliga väg till mognad och andlig förfining genom livslång övning, såsom i budo (kampkonsterna), chado (teceremoni) och shodo (kalligrafi).