förfö´ra verb förförde förfört, pres. förför ORDLED: för-för-de SUBST.: förförande; förförelse

djävul, i kristendomen benämning på den onda makt som är Guds motståndare i världen (jämför dualism).

Casanova, Giovanni Giacomo, även kallad Jean-Jacques Casanova de Seingalt, 1725–98, italiensk äventyrare och författare.

antiintellektualism, misstro mot människors möjlighet att med förståndets hjälp, med sakliga resonemang och vetenskapliga metoder finna lösningar på teoretiska och praktiska problem.

Nilsson Piraten (egentligen Nilsson), Fritiof, född 4 december 1895, död 31 januari 1972, författare.

förförelse av ungdom, tidigare benämning på sexualbrottet köp av sexuell handling av barn.

Stora björnen är en stor stjärnbild på norra stjärnhimlen som alltid står över horisonten i Sverige.

Oxen, Taurus, stjärnbild på norra stjärnhimlen ingående i djurkretsen.

frestelse, i religiöst språk lockelse till synd genom förförelse.

förfö´relse subst. ~n ~r ORDLED: för-för-els-en