förkla´ra verb ~de ~t ORDLED: för-klar-ar SUBST.: förklarande, förklaring

förklarande, inom juridiken benämning på motparten till den som besvärat sig över ett domstols- eller myndighetsbeslut.

Pragvåren, perioden av reformkommunism i Tjeckoslovakien våren och sommaren 1968.

Parks, Rosa, 1913–2005, amerikansk medborgarrättsförkämpe.

imperialism, term som syftar dels på staters territoriella och ekonomiska expansion i historien (se kolonialism), dels på en uppsättning teorier som vill förklara orsakerna till denna expansionstendens, särskilt i dess moderna skepnad.

relativitetsteorin, fysikalisk teori som beskriver rummets och tidens egenskaper.

Trumandoktrinen, doktrin offentliggjord av USA:s president Harry S. Truman i mars 1947.

konstruktionism, konstruktivism, social konstruktivism, samhällsvetenskaplig inriktning som hävdar att verkligheten eller aspekter av verkligheten är socialt konstruerade, dvs. att de är produkter av mellanmänsklig interaktion och kollektivt handlande.

kriminalpolitik, statliga åtgärder som rör brottsligheten, huvudsakligen genom strafflagstiftning, polis, åklagarväsen, domstolar och kriminalvård.

Locke, John, född 29 augusti 1632, död 28 oktober 1704, engelsk filosof och politisk tänkare vars idéer fått avgörande betydelse både för empirismen i filosofin och liberalismen i politiken.