-
förnekande
förnekande, relativt primitiv form av psykologiskt försvar, som innebär att man blundar för det obehagliga, vänder sig bort från det, förnekar dess existens. -
förnekande
förnekande, inom processrätten en sakinvändning som innebär att part i en rättegång hävdar att ett av motparten åberopat konkret sakförhållande inte föreligger. -
förnekande av underskrift
förnekande av underskrift, brott som begås av den som sanningslöst förnekar sin underskrift på skuldebrev, kvitto, intyg eller annan urkund. -
förneka
förneka [-nä´- el. -ne´-] verb ~de ~t ORDLED: för-nek-ar SUBST.: förnekande; förnekelseSvensk ordbok -
renässans
renässans, stil inom konst och litteratur eller epok inom den västerländska historien.
-
förneka sig
förneka sig [-nä´- el. -ne´-] verb förnekade förnekat ORDLED: för-nek-arSvensk ordbok -
anatman
anatman, läran att människan inte har någon själ. -
Berlinmuren
Berlinmuren, östtysk gränsmur mellan Västberlin och Östberlin, påbörjad 13 augusti 1961 då gränsen stängdes helt.
-
atman
atman, ātman, i indisk filosofisk litteratur från och med upanishaderna en term för en evig innersta essens i såväl människan som andra levande varelser. -
avatar
avatar, avatara, inom hinduismen en guds (vanligen Vishnus) uppenbarelseform på jorden i människo- eller djurgestalt (egentligen gudens nedstigande från himlen till jorden).