förrutt´na verb ~de ~t ORDLED: för-ruttn-ar SUBST.: förruttnande; förruttnelse

förruttnelse, mikrobiell nedbrytning av proteinhaltigt biologiskt material under begränsat lufttillträde, varvid det bildas illaluktande föreningar, såsom merkaptaner, svavelväte och aminer.

mycel är ett nätverk av fina celltrådar som finns hos svampar.

daggmaskar, Oligochaeta, klass ringmaskar med ca 3 000 arter, varav 100 i Sverige, såväl på land som i sötvatten och i havet.

Pasteur, Louis, född 27 december 1822, död 28 september 1895, fransk kemist och biolog, en av sin tids mest berömda naturforskare.

konservering, metoder att förbättra livsmedels hållbarhet utan att nämnvärt försämra kvaliteten.

balsamering, behandling av en död kropp för att skydda den mot autolys, förruttnelse och djurangrepp.

läder, hud som behandlats så att den blivit beständig mot förruttnelse och samtidigt bevarat sin naturliga styrka och spänst.

Stagnelius, Erik Johan, född 14 oktober 1793, död 3 april 1823, författare; sonson till en bror till Johan Stagnell.

garvning, kemisk process varvid hud omvandlas till läder.