förvaltare, inom juridiken person som enligt föräldrabalken (FB) förordnas av domstol att företräda en annan person (huvudmannen) i ekonomiska och personliga angelägenheter.

förvaltare, militär tjänstegrad för specialistofficerare, mellan regementsförvaltare respektive flottiljförvaltare och överfanjunkare.

förvaltarskap, FN:s överhöghet över territorier som direkt underställts världsorganisationen.

förval´ta verb ~de ~t ORDLED: för-valt-ar SUBST.: förvaltande, förvaltning

globala målen för hållbar utveckling, hållbara utvecklingsmål, engelska Sustainable Development Goals (SDG), 17 mål som FN antagit för att skapa en långsiktigt global hållbar utveckling.

förvaltare, revir- eller skogsförvaltare, tjänsteman inom skogsbruket, med högre skoglig utbildning, som är chef för en förvaltning.

förvaltare, person som i annans ställe sköter en viss verksamhet, t.ex. i ägarens ställe leder driften av en jordegendom.

förvaltarskap, inom familjerätten den förvaltning som genom beslut av rätten kan anordnas för den som är ur stånd att vårda sig och sin egendom.

Versaillesfreden, fredsfördraget 1919 mellan Tyskland och dess fiender i första världskriget, undertecknat i slottet i Versailles 28 juni 1919.

förvaltarskapsområde, område som står under FN:s förvaltarskap.